Ale Surte Summer Camp 2008 i Ale Arena

(2008-08-26)

För ett par år sen var blotta tanken på att ha full bandyis uppspolad i augusti en ren utopi. Men sista sommarlovsveckan 2008 skrevs historia i Ale Arena. Isen låg spegelbank och ett femtiotal ungdomar tränade hela veckan.

Ale-Surte BK stod för arrangemanget och hade, förutom tränare på isen, mönstrat lagvärdar, slipare, kioskpersonal och ”bambatanter”. Till och med en bankir fanns på plats!

Som tränare agerade bland andra surtefostrade elitseriespelarna Lasse Karlsson (Hammarby) och Mikael Lindberg (Kungälv), samt den nuvarande ”Vildkatten” Johan Grahn. Veteraner som liraren Peter Adolfsson och hans far den legendariske sliparen Hasse A fanns också på plats.

Man hann också med aktiviteter utanför isen, såsom teori- och barmarkspass liksom förstås intag av stärkande måltider i Paradisgården. Arrangörsklubben lyckades anordna en mycket lyckad vecka, även om den var krävande för alla som jobbade för att resultatet skulle bli så lyckat.

Alla deltagare, med föräldrar, uppmanades att lämna utvärderingar – och enligt de utvärderingar som inkommit kan vi konstatera att det fungerade bra eller mycket bra.   Ispass, fyspass, teoripass, mat, slip, kiosk, bank i kiosken... allt fungerande till belåtenhet för både spelare och föräldrar.  Klubbens ledare utförde en gedigen insats både på och utanför isen. Tidhållningen var god och det fanns ett ”flyt” redan under första dagen. Överhuvudtaget uppfattades veckan som välplanerad. Det var en väldigt lyckad vecka!

Självfallet finns det saker att finslipa inför Summer Camp 2009. Efter första årets försiktiga inledning satsar vi nu på att fördubbla antalet deltagare, och då kommer en bättre och tidigare marknadsföring att krävas, liksom att planeringen inom alla de olika teamen ska göras tidigare och på basis av årets erfarenheter.

Vi ses nästa sommar!

Men för att klara finansieringen måste förstås andra evenemang organiseras, det var den bedömningen som stod bakom beslutet för två år sedan, och som vi nu förstår den stora visheten i: Betongplattan! Dessutom är det förstås så att Ale Arenas ägare Ale Kommun, liksom folket i Ale Surte BK som förvaltar huset, vill utnyttja den potential som finns i arenan.

Det första stora testet på hur Ale Arena, och Ale-Surtes organisation, klarar stora arrangemang utan is gjordes torsdag till lördag i förra veckan. Alemässan - den stora mönstringen av företag, föreningar och organisationer i och kring kommunen fyllde den väldiga anläggningen med ett myller av aktiviteter. Lokala företag presenterade sina produkter, Vägverket informerade om det stora väg- och järnvägsprojektet som kommer att revolutionera infrastrukturen, Michael Schumachers VM-vinnande Ferrari, Let's Dance-stjärnor, en mängd lokala föreningar i sina montrar… Det var full fart!

Och hela arrangemanget präglades av Ale-Surte och den milda galenskap som ärligt talat varit en förutsättning för att skapa denna jättearena för ynka 14,2 miljoner… Marknadschefen Martin Storm koordinerade allt som måste göras, huschefen Lennart Olsson övervakade byggnaden (hur tillför man värme till ett hus som normalt tillförs kyla för att skapa is?), massor av folk skötte bevakning, fika, parkering, insläpp och servade på alla sätt de 300 utställarna. Självfallet fick a-laget släppa till sina tröjor så klubbens frivilliga var lätt igenkännliga.

Min egen insats inskränkte sig till tre timmar i insläppet på lördagen, a-lagströjorna var slut så jag fick dra på mig en replica-tröja avsedd för supportrarna under kommande Allsvenska. Med viss avundsjuka kunde jag konstatera att min kollega i entrén, Larssa Einarsson, hittat en riktig a-lagströja. Men så har han spelat hundratals matcher i Ale-Surtes representationslag, medan jag gjort två matcher föräldrar mot P85… Men så är det i den här klubben, alla kan vi bidra med nåt, inte minst sen vi fått det förstklassiga huset att härja i!

/Gunnar Glaving, Ale-Surte BK
Tidigare publicerad på www.svenskbandy.se 2008-04-21

Nya tag i Bandyhuset!

(2008-02-14)

På onsdagskvällen samlades ett fyrtiotal garvade bandyhusbyggare, surtefanatiker och klubbaktiva i Paradisgården för att dra upp riktlinjerna för de kommande aktiviteterna i Bandyhuset.

Lennart Olsson förklarade hur det ekonomiska upplägget ser ut nu när kommunen träder in som ”bank”, istället för den vanliga bank som ursprungligen var tänkt att stå för huvuddelen av finansieringen. Kommunen begär en hyra på 1 miljon kronor om året, och det är att jämföra med de cirka 1,3 miljoner i ränta som upplägget med banken hade dragit.

I avtalet med kommunen står det klart att klubben fritt utnyttjar och använder huset under hela året. Krav på Allmänhetens åkning och att vi upprätthåller vår satsning på ungdomsverksamhet finns förstås, och det är ju precis som vi vill ha det. ”Our house?” Utan tvekan.

Parterna har fastställt ett ekonomiskt utrymme för att färdigställa huset, totalt hamnar kommunens köpesumma på lite drygt 17 miljoner (jag missade att anteckna den exakta summan), det är baserat på upplupna fakturor, banklån som ska lösas samt den beräkning av vad som krävs för att färdigställa bygget som gjorts. Det ekonomiska utbyte klubben kan få direkt beror alltså på hur mycket ideellt jobb som vi kan lägga in.

Det skötselavtal som klubben haft i många år för driften av Jennylund är också överenskommet med Ale kommun. Avtalet ger oss 927.000 årligen, och återigen är det vårt ideella arbete som dels ger kommunen möjlighet att driva en arena till så låg kostnad, dels ger Ale-Surte BK chansen att göra ett överskott. Hur? --Jo, ideellt arbete!

Elkostnaden, som tidigare legat i skötselavtalet, betalas i förstone för enkelhetens skull av kommunen. Men klubben önskar så småningom utarbeta ett incitamentsavtal avseende elen, så att de besparingar som kan görs delas av parterna. För elbesparingen inomhusarenan innebär är avsevärd!

Men nu gäller det alltså att klara av färdigställandet av Bandyhuset. Exempel på saker som ska fixas är trappor, toaletter, golv på olika ställen, lite värmesystem, småläktarna ska kläs in och mycket annat ”rätta till-arbete”.

Uppgifterna ska listas, ett antal arbetsdagar ska schemaläggas och annonseras – och sen bockar vi av! Enigheten var stor om detta.

Isen är förresten tänkt att ligga till påsk, för att återkomma kring 15 augusti.

Lennart kommenterade också den beryktade ismaskinsaffären. Det står klart att de båda gamla bensindrivna ismaskinerna är sålda till Danmark respektive Rumänien, och det har inte gått till på riktigt vis. Polisanmälan har gjorts - men vad som händer med den vet väl bara polisen. Vad som egentligen har hänt ska och bör redas ut, klubbens ansvariga har i alla fall rent samvete.

En ny eldriven ismaskin håller på att upphandlas av kommunen, anbudstiden går ut i dagarna och enligt planerna ska den levereras i mars.

En vanlig lördag i Bandyhuset

(2008-01-29)

Ute öser regnet ner, SMHI varnar för hårda vindar och temperaturen ligger förstås långt över nollstrecket. I dessa dagar väcker sånt väder naturligtvis en massa oroande tankar om klimatförändringar och kommande globala katastrofer. Men just nu och just här ska det handla om bandy och om den mångfald av aktiviteter som sker i och kring Bandyhuset.

När jag kliver in i det gigantiska grå plåtskjulet vid halvtio slås jag av den mysighet som faktiskt skapats inuti denna jättebyggnad. Innanför entrén möts man redan såhär dags på lördagen av souvenirförsäljaren och styrelseledamoten Lasse Dahlander och hans kärra med halsdukar, mössor och t-shirts. Det är lagom trångt och gemytligt på insidan av entrén, all träinredning bidrar till att det inte är hangarlikt, utan, rent av, som i ett fritidshus eller så.

Och det är många som hittat till fritidshuset på Jennylund denna lördag i januari. På den stora isytan myllrar det av 124 barn som kämpar med sina första skridskoskär i Bandyskolan! Här ser vi förstås också ett antal ledare, bland dem de förra a-lagsspelarna Tommy Jansson och Jens Holtinger, den senare tillika styrelsemedlem. Vid ett bord sitter kanslisten Ingvar Janebrink och prickar av deltagare i bandyskolan, Torleif Eklund hjälper barn och föräldrar till rätta, och på läktarna sitter föräldrar och syskon och förbereder den kommande fikastunden.

Bandyskolan har fått ett enormt uppsving denna vinter. Hade vi inte haft huset skulle säkerligen 100 av de ungar som nu har kul på isen ha stannat hemma denna förmiddag med det veritabla busväder som råder. Bandyskolan är en av de grundpelare vi bygger framtiden på. Och Bandyhuset är obevekligen en annan.

Jag går in i caféet som huserar i en, företagssponsrad, barack utanför Bandyhuset. Här pågår, parallellt med serveringen till bandyskolans elever och föräldrar, förberedelserna för den gemensamma ansträngningen att lösa Melodikrysset. När Anders Eldeman drar igång sin sändning räknar jag till 36 personer som trängs i lokalen, vi är runt femton som koncentrerar oss på krysset. Småningom ansluter fler korvsugna bandyskoleungar – vi är snart 50 pers i caféet! Vi klarar dessutom att lösa Eldemans klurigheter med glans! Själv bidrar jag väl bara med att det finns en visdiktare vid namn Ruben Nilsson (eller om det var Svensson, jag kan inte skilja honom från Blåvitts gamle högerback… Men det var hursomhelst förnamnet som skulle in på lodrätt 5.).

På fredagskvällen hade jag mottagit uppdraget att vikariera som bisittare i sekretariatet på lördagen, med ansvar för musiken. Så jag åker hem en stund och sätter ihop en spellista med Springsteen, Beatles, Lundell och Steve Earle. En flamencolåt knôr jag in dessutom. På supporterresor har det hänt att jag underhållit (?) medresenärerna med egna försök i genren, men nu ska folket få höra en riktig!

Åter i Bandyhuset gör dagens matchsekreterare Johan Östling, speakern Curt Carlsson och jag en seriös soundcheck. Spelarna på uppvärmning gör tummen upp för Thunder Road och Rom i regnet – och de ser ut att överleva Estrella Morente också. Sen dör ljudanläggningen! Vi svettas, rycker i kablar, byter säkring, elektrikern Ingemar Johansson rycker in, men vi får ge oss. En kvart in på matchen riggar vi upp en bergsprängare så de närmaste åskådarna kanske kan höra något av speakerns tillkännagivanden.

Dagens match i söderallsvenskan vinner så småningom hemmalaget Ale-Surte mot Målilla med 5-2. Det var inte en av de bästa matcher vi sett i Bandyhuset, men segern kändes aldrig riktigt hotad, trots att det dröjde innan vi drog ifrån i protokollet. Hemmalaget tackar klacken med en kollektiv "säl" på isen. Matchens lirare får sina paket, isen töms på spelare och Allmänhetens tar vid.

En vanlig lördag i Bandyhuset pågår ytterligare tre timmar, sedan kan vaktmästarna låsa och gå hem. På söndag väntar nya matcher, mer Allmänhetens åkning med fri entré. Fritidshuset på Jennylund har plats för alla.

/Gunnar Glaving, Ale-Surte BK
Tidigare publicerad på www.svenskbandy.se 2008-01-29

Publikrekord på annandagsderbyt!

(2007-12-26)

När IFK Kungälv kommer på besök till Jennylund gäller inte den vanliga logiken. Gästerna från fel sida älven må vara hur suveräna serieledare som helst, och må omgärdas av rykten om lysande spel. När det är derby på Ale-Surtes hemmaplan är det känsla, hjärta och kämpaglöd som gäller. På de senaste 10 åren har IFK Kungälv vunnit en enda gång när de gästat oss. Och mer eller mindre varje säsong har de slutat före oss i tabellen.

Det första annandagsderbyt i Bandyhuset avvek inte från det kända mönstret. I första halvlek dominerade IFK och gick till pausvila med 4-2 ledning. Men i korvkön i halvtid kände vi på oss att avslutande 45 minuter skulle ha ett annat ansikte. Och mycket riktigt, Ale-Surte gick ikapp till 4-4, radade upp mängder med heta chanser, hade skott i ribban och tvingade gästernas målis visa hög klass. Serieledarna var i brygga!

Matchen var rik på utvisningar. Kungälv åkte på två röda kort under den tuffa andra halvleken. Men det var inte fult och elakt, bara tufft och fyllt med glöd. Surte gjorde ett mål på straff, och båda lagen missade varsin sådan.

Så kunde Kungälv ta ledningen igen och göra 4-5. Men hemmalaget lät sig inte nedslås, utan tryckte på mer och mer. På övertid petar en Kungälvsspelare ett frislag i eget straffområde till en Surteforward. Men han blir så överraskad av den praktbjudningen att bollen slås rakt på målvakten!

Så var den dagen förstörd.

Eller var den det? 1 986 åskådare hade tagit plats i det alltmer färdigställda Bandyhuset. Feststämning! Rejäl omsättning i korvkioskerna och ett allmänt väl genomfört arrangemang. En seger hade förvisso varit underbar, men att kunna bjuda på denna fest i vårt bandyhus smäller nästan lika högt.

Pressläktaren var mer tättbefolkad än brukligt, det ryktades om att TV4-sporten var på plats, och spelet från båda lag var riktigt, riktigt bra!

Kungälv har ambitioner om avancemang till elitserien redan denna säsong. Och vem vet, kanske lyckas de. Och eftersom vi vet att när allt klaffar är vi trätobröderna från grannkommunen i hasorna; så vi får väl se till att gå upp vi också! Att Bandyhuset håller elitserieklass vet vi nu!

Efter det Allsvenska derbyt tog Karebys damer emot Västerstrand - Bandyhuset är ju redan spelplats för matcher i högsta serien!

/Gunnar Glaving, Ale-Surte BK
Tidigare publicerad på www.svenskbandy.se 2007-12-26